Christine Lidén,

du var den bästa. du är den bästa.

Idag, den ledsammaste dagen i mitt liv. din begravning. jag kommer aldrig glömma den, älskling. och jag kommer aldrig glömma dig. jag grät så mkt så mina tårar tog slut. flera gånger om. jag är arg. men inte på dig. jag är arg på Han där uppe, som tog dig ifrån oss. det rann så många tårar idag, inte bara mina, utan hela kyrkan, alla grät, för dig gumman. alla saknar dig.

jag kommer aldrig glömma första gången jag träffade dig.

älskling. tårarna bränner innanför mina ögonlock just nu. men jag vill inte gråta mer. jag har ingen att prata med heller. skolan vill att jag pratar med kuratorn, men jag har ingen aning om vad jag ska säga.

jag har ingen som finns här för mig.

det är inte så att jag tycker synd om mig själv eller ngt sånt, men vad ska jag göra när jag behöver prata och ingen finns här ? vad ska jag göra ? mamma vill att jag " bearbetar min sorg " . men hur ska jag kunna göra det, när jag inte kan prata med ngn. det finns ju liksom ingen som förstår. ingen jag vill dela mina tankar med. ingen jag litar på. vart har allt tagit vägen ? jag vill inte gråta mer. snälla, hjälp mig!?

Tomas Aldrin,

du kan inte lämna mig nu. jag klarar inte av att fler sticker. alla lämnar, nobody stays. everybody leaves. varför ? jag behöver dig.

I need you like a heart needs a beat.

/A