tjaa (:

Idag äre ett år sen vi gjorde slut, hjärtat. Men jag har fan inte glömt dig. Du är det vackraste jävla miraklet som hänt mig. Men det verkar du inte bry dig om. Du verkar inte älska mig så som du en gång gjorde. Jag har egentligen bara en sak att säga.

I tried so hard,

and got so far.

But in the end,

it doesn't even matter!

Du var det enda bra i mitt liv. Men det var jag tydligen inte för dig ? Eller ? Önskar verkligen  att allt kunde bli som förut. Tänk att det har gått ett helt fucking jävla år sen dess !?  Ett år i sorg, älskling, det ska du veta.

Har jobbat idag. Med alla små charmiga småbarn (: så jävla nice. Men jag ramlade :o inte fullt lika nice.

har inte så mkt mer att skriva. ni får helt enkelt vänta till nästa gång.

/A 

tja alla glada jävlar.

Har fan inte skrivit på länge nu asså. Vettefan vad problemet är asså. Men jag kan ju börja med torsdag förra veckan. ( 22 november 2007 )

Torsdag: Jag å Ronja drog till Birsta för att dom 200 första på HM fick ett presentkort på 200 kr. Så vi drog dit å stog å köa i en halvtimme, men sen när dom väl hade öppnat å typ 6-7 pers stog framför oss så tog presentkortsjävlahororna slut. så vi fick då inget. Men vi hade iaf kul. Sen så typ ramla vi nästan när vi skulle gå till bussen, å typ garva hela dagen. haha^^

Fredag: Skolan, sen på kvällen, som skulle vara den roligaste på hela året, men den varade ju inte länge så att säga. :/ men iaf, festen. Kul så länge det varade, träffade ju älsklingshebba också. <3 Men vi var tvungna att dra därifrån ganska fort, för det vart typ kaos, precis som man tänkt sig att det skulle bli. men som sagt, det var kul så länge det varade. Men typ när alla skulle dra, så gick vi till bommen . fett halt, å fett kallt. ante fick typ hålla i mig hela tiden för att jag inte skulle ramla. men sen när vi kom till bommen så ringer jag syrran så hon får komma å hämta mig där. det var ju så fucking jävla kallt ute, så jag pallade inte mer. sen dåså åkte jag hem. kollade på film. sen somande jag typ skittidigt.

Lördag: Issa kom typ vid  tolv eller ngt sånt. sen så somnade hon å sen käkade vi , å sen ringde vi ante, å han var hos joel så då åkte vi dit. men sen vart det ju en jävla massa tjaffs där med, men det var ju iaf roligt när vi gömde oss =) . sen lekte vi typ en lek där man skulle kolla ner på en grejj å samtidigt springa runt den nio varv å sen gå ini vardagsrummet helt rakt å utan att ramla, men det funkade inte riktigt :o ;) . sen drog vi till knekt typ 5 på morron, sen var vi där i typ en halvtimme, sen tog jag å issa 05.54 bussen hem till mig, å somnade.

Söndag: Vaknade, kollade på Idol-reprisen, å sen gick vi å käkade pizza. fett nice, men fick ju ont i magen efter ett tag. sen drog vi hem till mig, å sen typ två timmar efter drog issa till bussen för hon skulle hem, å då var jag med tomas. fett skönt, saknade dig älskling <3 .

/A

Tjenare raringar :D

Finns fan inte mkt att berätta. Blir så jävla irriterad när det står still hela jävla tiden.

Varför jag älskar dig,

Jag älskar dig, för att du är du. Men jag vet inte om jag klarar mer. Du säger att du älskar mig, men vissa tillfällen snackar du inte ens med mig. Det verkar bara funka när du känner för det, när du vill. Men mina känslor då ? Spelar inte dom ngn roll alls ? Jag behöver dig. Fattar inte du det?

Jag älskar dig som alla stjärnor på himlen. Du är pusselbiten som fattades. Jag behöver dig, som luften jag andas. Jag har letat efter dig i 16år. Men när jag väl hittat dig så duger inte jag. Det är bara fjortisar som gör det, tydligen. Men jag älskar dig, har gjort sen första gången jag såg dig <3 Tomas Aldrin

/A

Tjaaa ;)

Har inte så mkt att skriva idag heller =) Var hos min syster från igår tills idag :D Var å bowla å grejjer förut ;p 292 p fick jag . även fast det gick lite smått trögt, var jävligt nära att lägga ner skiten, å gå därifrån . men då gjorde jag en strike, å sen en till :D så då fortsatte jag spela =) Sen när jag skulle hem, så blev det lite kaos ! ;) Det var såhär :

Bussen skulle gå 20.15 från stan, och vi skulle sluta bowla 20.00, så vi trodde inte vi skulle hinna till stan. Sen när jag och syster sätter oss i bilen så är klockan 20.10 så vi tror inte att vi hinner ngn av oss, men då skulle hon sitta med mig på navet och vänta på bussen. Men när vi typ är framme så har klockan precis passerat 20,15 snåret, och jag ber då henne att köra förbi texas å se om bussen står där eller om den har åkt ut från stan, å då såg vi en buss där, som jag trodde var min buss, men det var det inte, så vi möter den när vi kör förbi texas, så då får syrran köra som fan, till första busshållplatsen i S-mon  för att jag skulle hinna, men jag hann ju iaf :D

Så, det var min dag :D

/A

tja lodisjävlar xD

Ja, jag har inte så mkt att snacka om idag. Är bakis som ett jävla monster :o   men det är sånt man får ta när man inte druckit på länge :P var hos berglund igår :) myysigt . men det var ju en lodis som bajsa på sig ^^ haha! men det är sån han är :o 

 Vi springer runt omkring, nakna i en ring. Lyssnar på hiphop. Helikoptern med min snopp.

Nämnde jag att jag dunkar musik i min ensamhet eller (: ^^

Näe, men gårdagen, fett jävla skön kväll asså! somnade 7 imorse. :O vaknade vid 10. så jag är fett trött nu. tärd som satan. men det är värt det efter en sån kväll.

Christine,

det har gått en vecka nu. En vecka i sorg. Varför skulle Han ta den vackraste ängeln på jorden för? Varför våran ängel? Hennes tid har inte gått ut än. Hon skulle ju ha hela livet framför sig. Ett liv fullt med bus, å roligheter. Det var ju därför hon föddes. Men Gud saknade visst en ängel, och ville ha tillbaka henne. Men det är orättvist, han behövde ju inte ta vår ängel. Vi vill ju ha henne kvar. Hon betydde ju så mkt, hon BETYDER så mkt. Vi kmr aldrig att glömma dig gumman. Du var den vackraste. Vi älskar dig.

/A

Jag fattar helt enkelt inte. Hur kan allt bara bli så fel ? Vad har jag gjort för att allt ska bli så fel ? Förtjänar jag det här ? Kanske för att jag älskar dig ? Men är det så jävla fel ? Jag skulle gärna vilja bli älskad. För den jag är. Är det verkligen så otänkbart ? Det kanske står i Guds bok att jag ska vara hatad hela livet, å dö ensam ? Men jag tycker inte att det låter som en bra idé, jag vill kunna känna mig älskad och trygg med ngn. Jag gjorde det en gång i tiden. För inte så längesen faktiskt. Jag tror jag ska berätta lite om det.

Juni 2004

Det var en jävligt varm sommardag i Karlskrona, tidiga juni. Jag satt hemma i vårat vardagsrum och kollade på när pappa bytte vatten till våra fiskar, som vi hade då. Min mobiltelefon ringer. Det är mamma. Hon säger att hon har hittat en kille till mig ( låter kanske lite töntigt, men jag var bara 13 år gammal då ). Hon berättade lite om honom. Han hette Tomas. Han var ett halvår äldre än mig. Jag trodde då att hon menade att jag var lika gammal som han, men han var född i september år 1990. Hon gav mitt nummer och min lunar till han, och jag fick hans också. Så vi började snacka lite. Sen insåg vi att vi tyckte om varandra, väldigt mkt. Så vi bestämde oss för att träffas när jag kom till mamma, i slutet av juni. Veckorna gick, och jag längtade allt mer för varje dag efter att få åka till mamma och träffa denna killen då. Jag var sååå kär. Så kom den dagen när vi skulle fara upp då, vi åkte bil, å jag kmr ihåg att jag tyckte det var den lääääängsta bilresa jag ngnsin varit med om, men det tog lika lång tid som det alltid hade gjort. Men till slut kom vi fram, den 27 juni. Det var ganska sent på kvällen, och alla var trötta, så vi gick å la oss ganska fort när vi kom fram. Vaknade morgonen efter, den 28 juni. Gick ut på balkongen och det var jävligt vackert väder ute. Soligt och varmt, en äkta norrländsk sommardag. Jag tyckte det var sååå jävla skönt att vara tillbaka i min födelsestad. Efter ett tag, kom min lillasyster Helena, och min mamma ut på balkongen för mamma skulle röka. Då pekar mamma bort mot ett annat hus ( vi bodde nere i byn då, i en lägenhet på sista våningen. ) Hon ber Helena att busvissla. Då börjar hon vinka, och jag frågar vem hon vinkar åt. Då säger hon;

 - Det är Tomas och Victor som sitter därborta.

Jag kände fjärilarna i magen för första gången då. Jag visste för första gången hur det var att verkligen vara kär. Men dom kom aldrig dit då. Så jag trodde dom hade dissat mig totalt. Men mamma lugnade ner mig och sa;

 - Herregud, unge. Du har hela dagen på dig att träffa han.

Timmarna gick, men dom kom aldrig tillbaka. Men när jag minst anade det, så ropar mamma på mig att komma till balkongen. Då står dom där nere, utanför. Och, jag som är så jävla blyg, slängde mig ner på golvet och skämdes. Jag ville inte gå ut först. Men Helena och Ella fick med mig ut, till slut. (Ella är en kompis till mig fortfarande.) Mitt hjärta slog volter hela vägen ner. När jag kom ut, och kollade på honom, började jag rodna, för jag tyckte han var det vackraste jag ngnsin sett i hela mitt liv. Men båda var blyg, så vi kramades inte ens, förräns typ 20 min efter. Victor, han tvingade oss då. Sen började jag, Helena, Tomas och Victor gå en sväng. Jag kmr ihåg att vi gick ner till älven för att killarna skulle tjuvröka. Sen gick vi bort mot skolan, som låg i andra änden av byn. Helena och Victor gick lite före, så vi stannade och han kysste mig, på ett sätt som jag aldrig ngnsin blivit kysst på förut. Det var såå hemskt härligt. Skrämmande, men härligt. Jag ville ha mer, och mer. Efter den kvällen, var jag med Tomas varje dag. I fyra veckor. När vi varit tsm i ungefär två veckor, skulle vi åka en sväng med hans syster och hennes kille. Vi åkte ut till Norra Nyhamn. Till klipporna. Det var solnedgång, och vi satt där och kollade ut mot havet. Eller det var kanske inte havet, men det var vackert som bara fan. Han viskade då i mitt öra;

 - Jag älskar dig.

Jag minns att jag blev stum för en stund, och kunde inte tänka klart. Men jag viskade tillbaka;

 - Jag älskar dig med.

Veckorna gick, och det var dags för mig att åka tillbaka hem till pappa. Jag grät som fan kvällen innan. Vi grät tsm. Det var den allra första sommaren. Men när jag kom hem till pappa, så började jag och mamma prata om att jag skulle flytta dit när jag började gymnasiet, och jag berättade det för pappa, och då sa han;

 - Vrf just när du börjar gymnasiet, vrf inte nu ? ( Fast på ett besviket sätt )

Jag blev ledsen när jag hörde hans tonfall. Men jag stog fast vid att jag ville flytta. Så jag gjorde det. Började sjuan hos mamma. Jag och Tomas var fortfarande tsm. Vi var tsm i 2 år efter det. Sen gjorde vi slut, men vi älskade varandra lika mkt, så vi blev tsm igen, och var tsm i ungefär 7månader. Men sen orkade han tydligen inte mer, och det var slutet för vårat förhållande. Jag minns den dagen fortfarande, och det är snart ett år sen. Men mina känslor svalnade aldrig. Jag älskar honom än idag. Och jag kmr nog alltid att göra det. Jag vill fortfarande ha honom tillbaka. Jag skulle nästan kunna göra vad som helst. Men det är ingen som fattar det.

Där har ni min kärlekshistoria. Jag minns dom här åren som om det vore igår.  

Över till ngt helt annat.

Christine,

jag var på din minnesstund idag. Den var så vacker. Jag grät tills jag inte hade några tårar kvar.

Om tårar vore liv,

då skulle jag vara död nu.

Så mkt har jag gråtit idag. Men jag vet att du mår bra nu. Jag hoppas du ser mig, jag mår inte så bra, men jag vill må bättre. Jag tog nästan livet av mig igår, för jag orkar inte mer. Men jag såg dig. Du log mot mig. Du sa åt mig att stanna här, och ta hand om alla åt dig. Men jag ville vara hos dig gumman. Åh, vrf gör Han såhär mot mig ? Är jag inte värd ngt? Är jag inte värd ett liv ? Är jag inte värd att ha ngn att älska, och som älskar mig ?

/A

detta blir nog min sista blogg.

jag orkar inte leva detta liv mer. till vilken nytta ? ni säger: för att leva livet och ha kul! Men man kan inte leva ett liv som inte existerar. det går bara inte. och jag har försökt i snart ett år, men det har inte förändrats ett dugg. det enda som är bra i mitt liv, det är du issa. Förlåt, gumman. Men jag orkar inte mer, det funkar helt enkelt inte längre. Mtt hjärta klarar inte mer, det är sönder i så många delar nu, så det finns inget som kan laga det igen.

 Jag vet inte hur många nätter jag ska vakna å sen gråta mig till sömns, jag orkar inte det mer.

Isabelle, du är fan det bästa som någonsin hänt mig. Hade inte du kommit in i mitt liv, så hade den här bloggen skrivits för längesen. Jag har försökt klara mig genom det här, men det går inte. Jag kmr finnas med dig varje dag. Jag kmr vaka över dig, och vänta vid grinden, tills din stund är kommen. Inget ont ska få hända dig. Jag lovar. Förlåt gumman, men jag orkar inte mer.

Tomas, du fattar helt enkelt inte va? det var dig jag ville ha, det var dig jag behövde, men du fattade inte det, å nu slutar det såhär. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än Förlåt. Jag ville verkligen inte att det skulle sluta såhär, men du valde det. Det är inte ditt fel, att detta händer, det är mitt, jag kunde inte släppa taget, och nu är det såhär. Förlåt. Jag älskade dig från första gången jag såg dig. Och jag kmr fortsätta älska dig tills den dagen helvetet fryser till is.

 Snälla, förlåt mig, det är inte erat fel, jag älskar er sååå jävla mkt. Jag älskar er såå jävla mkt så det gör ont att skriva allt detta. Ni tycker säkert jag är taskig och inte tänker på dom jag lämnar bakom mig, men det är faktiskt för eran skull jag gör det här. Ni kmr få det så mkt bättre när jag är borta.

 Jag ville verkligen inte säga farväl såhär, men jag måste, det blir bara jobbigare öga mot öga.

/A

tjaa <3

Jag är inte på toppenhumör idag kan jag inte säga. Men jag överlever nog. Jag mår egentligen skit. Men jag fick ur en liten del av tårarna idag. Det kändes skönt, men det är mkt kvar därinne. Men jag har ju inte så många jag kan prata med. Så det blir lite jobbigt i längden. Den enda jag riktigt kan prata med, det är fan denna blogg. Låter kanske lite småsjukt, men det är sant. Jag vet inte om jag orkar skriva så långt idag, men det får vi se.

 Jag har jobbat idag. Det var faktiskt kul. En av ungarna började gråta när jag skulle gå hem, det kändes faktiskt i hjärtat. Det kändes som om jag lyckats med ngt denna dag iaf. Jobbat bra. Jag saknar dom ungarna jättemkt, och idag var första gången jag träffade dom. Det var mysigt att jobba där. Ska jobba bra, å försöka få ett sommarjobb till sommaren kanske? Eller kanske få lite extrajobb på lediga dagar och lite så. Skulle behöva lite pengar just nu.

 Tomas. Du fattar inte, va? Det verkar inte riktigt så. Men jag har ju upptäckt att jag tydligen inte kan mäta mig själv med en 12 årig liten wannabe-fjortis. Jag undrar vad det är för värld vi lever i egentligen. Men jag kanske måste inse att det aldrig kmr bli vi två igen? Hur mkt jag än vill det, så kmr det nog inte hända.

 Jag orkar inte skriva mer nu, men vi hörs <3

/A