Jag tittar uppåt men allting går ner, jag försöker på nytt men allting blir fel

I don't want to cry, don't want us to say goodbye, but I know that we're fallin' apart. I don't need your lies, and if you don't sympathize, tell me how will I know who you are ?

Jag ser mörkret falla över allt det som har hänt,

letar efter vägen men famlar fortfarande tomhänt.

Har ingen ork att försöka, men jag måste ändå.

Men jag vet bara vägen ut, men den vågar jag inte gå.

en själ fångad fast bakom galler, tiden den vänder och stjärnorna faller.

vettefan vad jag ska skriva alltså. jag vet fan varken ut eller in längre. jag är så jävla förvirrad. allting jag gör blir fan bara fel. precis allt. har suttit och fått ut några tårar nyss, pratat med jonas :) den bästa lyssnaren hittills. men du vet att jag finns för dig med, pal!  jag vet inte hur mkt mer jag klarar av, alla mina känslor skrämmer mig, men jag tycker om dom ändå. dom känns liksom äkta. har aldrig känt såhär förut. och jag vet inte om jag skulle klara av att göra det igen, för ngn annan heller. som jag sa till jonas, det är värre än en förlossning, för det gör så ont, men det går aldrig över, det är som en kniv. Tiden läker alla sår ? har hört det så många gånger, men det har då fan inte hjälpt mig. mina sår kommer aldrig att läka. dom finns för livet nu. jag vet inte riktigt vad det kallas, men jag brukar använda ordet : Kärlek. ngn mer ?

jag vill att du ska älska mig så som jag älskar dig. men den drömmen kan jag väl bara glömma nu, eller hur ? jag vet inte, jag hoppas inte det. du ska få ditt brev, jag skrev till dig. det tog två dagar, men jag grät ganska mkt medans jag skrev det också. kanske var det som var felet ? jag vet inte. som sagt, jag vet ingenting längre. mer än att mina känslor är så äkta dom kan bli. jag älskar dig verkligen, av hela mitt hjärta.

/A