detta blir nog min sista blogg.

jag orkar inte leva detta liv mer. till vilken nytta ? ni säger: för att leva livet och ha kul! Men man kan inte leva ett liv som inte existerar. det går bara inte. och jag har försökt i snart ett år, men det har inte förändrats ett dugg. det enda som är bra i mitt liv, det är du issa. Förlåt, gumman. Men jag orkar inte mer, det funkar helt enkelt inte längre. Mtt hjärta klarar inte mer, det är sönder i så många delar nu, så det finns inget som kan laga det igen.

 Jag vet inte hur många nätter jag ska vakna å sen gråta mig till sömns, jag orkar inte det mer.

Isabelle, du är fan det bästa som någonsin hänt mig. Hade inte du kommit in i mitt liv, så hade den här bloggen skrivits för längesen. Jag har försökt klara mig genom det här, men det går inte. Jag kmr finnas med dig varje dag. Jag kmr vaka över dig, och vänta vid grinden, tills din stund är kommen. Inget ont ska få hända dig. Jag lovar. Förlåt gumman, men jag orkar inte mer.

Tomas, du fattar helt enkelt inte va? det var dig jag ville ha, det var dig jag behövde, men du fattade inte det, å nu slutar det såhär. Jag vet inte vad jag ska säga, mer än Förlåt. Jag ville verkligen inte att det skulle sluta såhär, men du valde det. Det är inte ditt fel, att detta händer, det är mitt, jag kunde inte släppa taget, och nu är det såhär. Förlåt. Jag älskade dig från första gången jag såg dig. Och jag kmr fortsätta älska dig tills den dagen helvetet fryser till is.

 Snälla, förlåt mig, det är inte erat fel, jag älskar er sååå jävla mkt. Jag älskar er såå jävla mkt så det gör ont att skriva allt detta. Ni tycker säkert jag är taskig och inte tänker på dom jag lämnar bakom mig, men det är faktiskt för eran skull jag gör det här. Ni kmr få det så mkt bättre när jag är borta.

 Jag ville verkligen inte säga farväl såhär, men jag måste, det blir bara jobbigare öga mot öga.

/A