jag är heeeelt jävla fucked up.

ingenting känns rätt. ingenting jag gör känns rätt. har jag kommit till en punkt i livet, där depressionen tar över ? :o

jag klarar ingenting just nu.

-------------------------------------------------------------------------------------------

jag är ledsen hela tiden. jag är arg hela tiden. jag vill slå sönder ngt, jag vill ta ut min ilska på ngt. jag vill göra vad som helst för att slippa den här jävla smärtan. smärtan jag känner i mitt inre kommer bli min död.

vissa dagar känner jag ingenting. ingen smärta, inget hat, ingen kärlek, inget välbehag. 

jag är bara trött, utmattad. vill bara sova. vill bara vara.

i hate the way my life turned out to be.

jag vill vara stark. jag vill må bra. men vad jag än gör, så får jag inte till det. ett steg fram, två steg tillbaka.

jag var lycklig, för inte så längesen. men sen vaknade jag en dag, och allt var förändrat. jag har försökt leva efter andras villkor, efter andras behov. men jag öppnade mina ögon och insåg att jag inte vill leva så. men hur ska jag kunna ändra på det, när det inte finns ngn i närheten längre ?

-------------------------------------------------------------------------------------------

menmen, ska nog sova nu. är helt utmattad, av ngn anledning.

pöws

allt känns helt fel. jag vill inte vara kvar här. denna fucking värld skrämmer skiten ur mig. snälla, ta mig tillbaka. tillbaka till det som varit. när man var liten. när man inte hade några bekymmer alls. allt var perfekt. inga fördomar, inget baktal, inget skitsnack. alla var kompisar med alla.

vart har mitt liv tagit vägen ? jag vet inte vad jag ska göra längre.

jag är trött, jag vill sova och aldrig mer vakna. falla in i en dvala, inte levande men heller inte död. jag är trött på att känna smärta vart fan jag än sätter mina fötter.

det finns en anledning till att jag började skriva blogg. jag hade ingen att prata med. men på ngt sätt måste jag få ut mina känslor, på ngt sätt. är det så jävla fel ? jag skriver inte för att folk ska tycka synd om mig. inte alls. så jävla patetisk är jag fan inte. det värsta jag vet är när folk tycker synd om mig. livet är alldeles för kort för det. jag vill bara må bra. är det för mkt begärt ? för om det är det, så vet jag inte om jag är villig att stanna kvar här längre.

att ta ansvar för sina handlingar är ibland mer komplicerade än vad man tror. men den dagen ni börjar ta ansvar för er själva så kan jag funderar på att komma tillbaka. jag är less på att ni lägger över era fel på mig. jag har väl nog med mina egna problem ? mina problem, som ingen vill lyssna på. jag måste hålla allt för mig själv, det måste inte ni. tänk er för. tänk efter innan ni snackar.

det kan se ut som om jag mår skitbra, men inombords dör jag lite mer för varje dag som går. men ingen ser det.

jag vet alla era brister, för det är ju fan det ni suttit och pratat med mig om, men ingen vet mina. bara jag. inte ens min mamma. tyck inte synd om mig. lev era liv ni, jag klarar mig nog. kanske.

shiet, jag pallar inte mer.

Fan, det går inte att skriva så jävla mkt från mobilen ? :-o menmen, som sagt så funderar jag starkt på att dra hem.. Vi får väl se hur jag gör. Jag skriver ikv, hej

Asså det blir bara värre och värre. Imorse gick dom till skolan för att jag tog bussen, nu skulle dom inte äta lunch för att jag skulle göra det :@ jag blir så jävla irriterad. Funderar starkt på att dra hem, jag pallar inte skiten längre.. Är skithungrig men tänker fan inte sitta i matsalen själv. No way. Shiet alltså. Vad håller jag på med ? Jag får inte låta dom styra mitt liv, men vad ska jag göra då? Vi pratade om mobbning idag och om inte jag här fattat fel så är det precis vad dom håller på med..

Känns som att den här dagen kommer bli väldigt lång! :-o åh, jag orkar inte med alla dessa jävla idioter. Speciellt inte dom jag trodde var mina kompisar. Känns som om jag inte ens vet vad fan jag gör här. =s jag vill inte ha det såhär längre. Men ingen förstår. Försökte prata med R igår, men till vilken nytta? Allt blev värre, och jag sitter här ensam i klassrummet nu. Hur känns det? Förjävligt, kan jag tala om, jag borde veta. hua, vilket jävla liv. Nu börjar vi igen, skriver senare. . Pöws

jag är ensam hemma igen, så nu kan jag släppa ut alla känslor.

jag har gett upp hoppet om livet.

jag är less på att bli ignorerad som en hundskit på marken. jag är less på alla så kallade kompisar som bara skiter i en. jag pallar inte bry mig längre. mamma flyttar snart, kanske ska haka på ?

jag är förbannat less på alla jävla idioter. jag vet, det låter patetiskt, men ingen bryr sig längre. jag kan göra vad fan jag vill, ingen skulle märka ngt.

-----------------------------------------------------------------------------------------

haha, när jag började skriva var klockan 17.07 och nu är klockan 22.23 hm, vad har jag gjort under den här tiden då tro ? ;p näe jag skämtar bara, jag har tyckt synd om mig själv, och jag har tittat på film, SATC. med syster. kanonbra film. iofs har jag ju sett den förut, så det visste jag ju redan, men hon hade inte sett den, satt.

-----------------------------------------------------------------------------------------

menmen, imorron äre skola, så jag ska väl lägga mig nuja.

pöws

klockan är nu 08.59 ska börja dra mig neröver till byn snart. tänkte bara skriva lite om min morgon. vaknade typ halv 8. mami ringde och väckte mig, sen låg jag och blundade lite till och då ringde tomas, så då vare väl bara att kliva upp och göra sig iordning. klädde på mig, käkade frukost, sminkade mig och fixade det sista och nu sitter jag här och väntar på att klockan ska gå lite fortare. det ätr tråkigt att bara sitta hemma och vänta när man är klar med allt.

tänkte dra till iv med mitt gamla busskort idag, men jag vet inte om jag orkar. fårse, slutar 12 idag.

menmen, skriver ikv =)

pöws

yeah, it's true, i'm all on my own. my mum is moving, my dad doesn't live near by. all i've got is ... hum, nothing. i've lost the most important guy in my life, and i'm doing okay, but it could've been better. i know it was my choice, but still.. i do love you. i really really do. but i guess i just have to try, and i'm stubborn, i wont give up, i can do this. 'cause i'm the best. right ?

oh, i don't know anymore. i don't know anything. i'm so sick of all these lies, of all these promises that have been broken. i don't know whom to trust anymore. everybody says different things. who should i listen to ?  i don't know.

the more i thing about myself and my own life, the more i keep falling of track. i'm gonna lose control soon. it feel's like i don't know where i have my so called friends anymore.

----------------------------------------------------------------------------------------

isabelle,

inget kommer ngnsin bli som förut, eller hur ?

jag klandrar dig inte, stumpan, jag är inte den lättaste att han å göra med. jag skulle ha varnat dig från början om det. men jag vill säga en sak;

jag skulle tända lamporna i fönstret förut och då såg jag tavlan jag fick av dig, förra sommaren, och jag började tänka tillbaka, på hur vi träffades, och hur nära vi kom varandra på kort tid. honey, du var min bästa vän, men nu förtiden ser jag dig aldrig, hör aldrig ngt från dig. gud, tårarna bränner . jag önskar jag kunde prata med dig om vad som helst, men så fort jag nämner ngt om att jag har ngt slags problem så byter du alltid samtalsämne och pratar om dig själv ist. jag har inte hjärta att avbryta dig heller. för du vet att jag alltid lyssnar på dig. du vet att jag vill ditt bästa. jag vet inte om du ngnsin kommer läsa dethär, men jag vill att du ska veta att jag älskar dig, och jag trodde jag hade funnit en vän för livet. i'm not so sure anymore.

---------------------------------------------------------------------------------------

ronja,

du och jag verkar ha glidit ifrån varandra enormt under sommaren. visst, jag ser dig nästan varje dag, men när jag är med er, så äre precis som om jag inte finns. jag sitter alltid på utkanten och det är alltid ngn som har ryggen mot mig, så jag hör aldrig vad ni pratar om. och eftersom vi är fyra st, så äre alltid ngn som måste sitta med mig på lektionerna, men ingen vill det. egentligen. jag ser det på er. alla tre.

jag kommer ihåg när vi pratade om att gå samma linje, samma klass, hela gymnasiet ut, och vi båda var så glada, så spända på vad som skulle hända. hur roligt vi skulle ha det. inget av det har blivit som det skulle. det känns ändå som att jag tappar bort dig ibland. eller du tappar bort mig. ibland, tänker jag tillbaka på iv, och får ett leende på mina läppar. men lika fort jag börjar tänka på det så försvinner tankarna, precis som om det bara är ett minne, ett minne som suddas ut för varje dag som går.

---------------------------------------------------------------------------------------

malin,

förra vintern var du och jag som helan och halvan. nu äre ju bara erica som gäller för dig. vad hände ? duger inte jag längre ? du var min stjärna. mitt leende när jag var ledsen. mitt ljus när allt var mörkt. jag vet inte hur det är med dig, men jag har inte glömt. jag kommer aldrig att göra det heller. du var en av mina bästa vänner.

-------------------------------------------------------------------------------------

igår skulle jag sova hos tomas, men det hade jag ju egentligen kunnat räkna ut att jag inte skulle göra. men vi tog en tripp till b-sand inatt, för tomas var hungrig. så vi stack till statoil, och käkade. och jag trodde mina fötter skulle vara svarta av köld när jag kom hem, för jag hade inga sockar och bara foppatoffler. kallt som satan. menmen, sen drog vi hem igen, och jag gick hem och la mig i sängen med tjocksockar.. myys. synd bara att jag fick lägga mig själv, utan ngn bredvid mig. =/ menmen, that's life. live with it.

menmen, jag ska ta och sova nuja. ring eller smsa om de är ngt =)

pöws