snälla, ge mig trygghet och säg att du älskar mig

jag sitter här i min ensamhet, och bara...tänker. ni undrar säkert vad jag tänker på, men jag vet inte ens själv. jag tänker på, varför jag ger dig nya chanser hela tiden, du sumpar dom ju bara. jag tänker på, varför du inte bara kan ta dig i kragen och säga som det är. men jag tänker också på att idag är det 5 månader sedan vi begravde vår älskade ängel, kickan. kan ni tänka er att det redan har gått F-E-M månader. M-Å-N-A-D-E-R! det är förjävligt alltså.  

det finns seriöst ingen som förstår. inte en enda människa på denna jord. jag vet inte ens om jag skulle förstått om det var ngn annan som hade dessa bekymmer. det är så svårt, liksom. ingenting går rätt. allt går åt fel håll. ett tag gick det uppåt, men det vände lika fort igen. åhh, jag blir så less. så mkt jag har å göra, men ändå gör jag inget. jag måste plugga. jag måste klara skolan. jag måste träna. jag vet vad ni tänker nu, " det är väl inge mkt, sätt igång bara " . men det är jävligt mkt, ska jag tala om för er. skolan, tillexempel. jag går på iv, tre ämnen att läsa upp, har haft nationella i ett ämne, svenska. men jag har engelska och matte kvar också. matte suger jag stenhårt på. det är precis som om allt går in i ena örat och ut i det andra. det fastnar liksom inte. engelskan, det funkar väl, men jag gör ju aldrig klart hörövningarna! OMFG HULTAN, sätt igång för helvete. guuud! jag måste börja plugga imorron, nu orkar jag inte! eller, jag gör nog lite matte sen kanske. fan ! jag har ju berättelsen i svenskan kvar också, båda två ! GAAAH! jag pallar inte skiten mer. shiet. men skolan och träna, det är inte allt ! jag måste ta itu med allt som har med tomas att göra också! wtf, jag kommer vara gråhårig innan jag fyllt 25 för helvete. ngn som har nå tips ? hör gärna av er.

men asså, seriöst, jag ger upp snart! pallar inge mer. jag bara lägger ner skiten, och försvinner. jag älskar dig som en tok. men du bara velar fram och tillbaka, och tror att jag går med på vadsomhelst. du var seriöst mitt allt, och jag hoppades verkligen att det skulle bli så igen. men jag börjar tro att alla chanser vi hade, är bortblåsta! jag vill inte tänka så, jag vill kunna se en ljus framtid, en framtid med dig! om jag tittar efter riktigt noga, så ser jag faktiskt en ljus prick där borta! är det du ? snälla, snälla, säg att det är du! jag älskar dig, men jag pallar inte skriva mer.

love <3